Aldrig mera krig Emma! av Magda Eggens

Aldrig mera krig, Emmas pappa!

Jag är Emmas pappa. Under andra världskriget var jag tvungen att gömma mej i en källare. Jag var där nere i 20 veckor. I källaren fanns ett skyddsrum som det fanns mat i.

Efter 20 veckor fick jag kontakt med ett flyg som hade kommit till hjälp. Nazisterna blev skrämda av flyget och flydde. Då tänkte jag att jag skulle försöka ta mej hem. Då bestämde jag mej för att jag skulle gå hela vägen hem. Längs vägen såg jag hus som var i brand och som var nedbombade. Jag blev rädd att mitt hus var nedbombat och att min familj var död. Längs vägen fick jag övernatta i ett hus. Husägaren var snäll och gav mej mat.

Nästa dag fick jag frukost. Frukosten var lite torrt bröd och gröt. Gröten var god. När jag hade ätit upp min gröt så sa jag hej då till husägaren. Sen fortsatte jag att gå.

Efter ett tag så kom jag till en liten by som hade dåligt med mat. Jag frågade om ett litet hus att sova i till nästa dag och jag fick ett litet hus. Sen la jag mitt bagage i huset och så gick jag och såg mej omkring i den lilla byn. Alla män och kvinnor tiggde efter pengar. Alla slutade att tigga när ett flyg släppte bomber över den lilla byn. Plötsligt var alla borta!

Då såg jag att alla hade sprungit in i sina hus och jag gömde mej för att se vad som hade hänt. Då såg jag att det var en soldat som hoppade fallskärm från bombarplanet. Jag smög försiktigt fram till honom. Han rörde sig inte, men han verkade leva fast svårt skadad. Jag kände efter pulsen och han levde. Men jag förstod inte varför alla gömde sig.

Då hörde jag något surra. Sen så förstod jag att det var bombarplanet som hade hämtat förstärkning. Så då släpade jag med den skadade soldaten till mitt hus som jag lånat. Jag kom precis in i huset, så jag hann i sista sekunden. Men flygen var för högt upp i luften så de märkte inte byn. När flygen hade flugit förbi så lämnade jag soldaten till en doktor. Sen så lånade jag en häst och vagn. Så åkte jag äntligen hem till Lazio, Emma, Tomas och min fru.  

Emma och Simi

Nästa vecka så skall Simi och jag gifta oss. Simi och jag är rika. Vi har köpt fina kläder.

Jag har köpt en vit fin klänning. Simi har köpt en svart kavaj och en röd slips. Jag hör någon som ropar mitt namn nerifrån.

- Emma! Hallå, Emma! Det är Mariska!

Jag springer ner för trapporna och kramar henne.

-Emma får jag sova här? säger Mariska.

- Varför då? säger jag.

-En man kom och sa till mig att det är någon som kidnappar dom rikaste, men dom vet inte vem! Du måste vara försiktig! säger Mariska.

-  Du kan få sova i gästrummet, säger jag. Jag måste gå och lägga mig nu. God natt, Mariska.

- God natt Emma, säger Mariska.

Idag så är det måndag om två dagar så skall jag gifta mig med Simi. Det är morgon. Simi kommer upp med frukost.

- Tack, Simi, säger jag.

- Var så god, säger Simi.

- Jag går och köper lite grejer till bröllopet, säger jag.

Jag köper klackskor till mig och svarta skor till Simi. När jag kommer hem så är det ingen hemma. Någon ropar hjälp från en låst garderob. Nyckeln ligger på golvet. Jag tar upp nyckeln från golvet och låser upp. Där inne sitter Mariska.

- Vad har hänt Mariska? säger jag.

Mariska har tyg runt händerna och bena. Jag tar bort tyget. Mariska babblar något om en svart ninja och Simi. Jag säger:

- Ta det lugnt!

Mariska säger:

- Det var en svart ninja som tog med sig Simi.

Mariska kollar ut, sen säger hon:

- Vår häst är borta och vagnen är också borta!

- Vi måste hitta Simi, säger jag.

Vi letar överallt.

- Vi måste hem och sova nu, säger jag till slut.

Jag kan inte sova för att Simi är borta. Jag går ner och dricker vatten när jag hör Mariska. Hon skriker:
 

- Emma! Emma!

Jag springer upp för trapporna. Mariska säger något om smycken.

- Vad har hänt Mariska? undrar jag.

- Emma! Ninjan tog ditt halsband. Vi måste hitta ninjan, säger Mariska.

- Ja, det måste vi, säger jag.

Vi letar och letar och letar men vi hittar inget.

- Vi kommer aldrig att hitta Simi, säger jag.

- Vi ska hitta Simi, säger Mariska. Vi får skjuta upp bröllopet.

- God natt, Mariska, säger jag.

- God natt, Emma, säger Mariska.

Vi skall ut och gå. Jag ser en fågel. Den är vacker. Simi kommer springade och skriker:

- Spring! Ninjan jagar mig! Spring!

Vi springer hem och låser dörrarna och fönstren. Simi blöder i handen.

- Vad har hänt, säger jag.

- När jag rymde så ramlade jag, säger Simi.

Vi går hem och sköljer Simis hand. Det gör ont.

- Simi, vi sköt upp bröllopet, säger jag.

- Va? säger Simi.

- Vi trodde att du skulle vara borta länge, säger jag.

- När ska vi då ha bröllop? säger Simi.

- Nästa vecka, säger jag.

Sen somnar Simi. Efter en liten stund somnar jag också.

Nästa dag är det varmt i vattnet. Det är fåglar som kvittrar. Jag är ensam tills Simi kommer. Han hoppar i vattnet. Vi kliver upp efter en liten stund.

- Vi måste gå hem nu, säger jag.

- God natt, Simi, säger jag.

- God natt, Emma, säger Simi.

Jag somnar efter en stund. Simi somnar också efter en stund.

Det är morgon. Mariska lagar frukost. Jag gäspar.

- Emma! Jag har köpt en grej till dig, säger Mariska.

- Vad då för sak? säger jag.

- Ett nytt halsband till dig, säger Mariska.

- Tack så mycket!

Jag kramar Mariska. Sen går Simi och jag en promenad. Jag har halsbandet på mig. När vi går hem så märker jag att halsbandet är borta.

- Simi! Mitt halsband är borta! säger jag.

- Emma! Kolla vad jag hittade! säger Simi.

Simi hittar ett guldigt bälte i trädet.

- Ninjan hade ett guldigt skärp.

Vi tar hem det guldiga skärpet. Vi tittar på det en liten stund. Senare äter vi mat. Det knackar på dörren. Jag går och öppnar. Där står en konstig man som säljer bröd.

- Hej, jag heter Bert. Jag säljer färskt bröd, säger Bert.

- Vi tar en påse, säger jag.

Då ser jag att den där Bert har mitt halsband på sig. Jag sliter av halsbandet och stänger dörren.

- Han hade mitt halsband på sig, säger jag.

Mariska lagar halsbandet. Sen går jag och lägger mig.

- God natt, Simi, säger jag.

Simi har redan somnat. Sen somnar jag.

I dag är det fredag. Mariska lagar god frukost. Hon lagar pannkakor. Det är gott.

- Tack för frukosten, Mariska, säger jag.

- Var så god, Emma, säger Mariska.

Senare går jag en promenad till stranden. Sen går jag hem och sover.

Tre dagar senare:

I dag så skall jag och Simi gifta oss. Jag har min fina klänning på mig. Simi har sin svarta kavaj på sig. Jag går fram till Simi. Jag är pirrig. Alla tittar på mig. Jag är framme vid Simi. Men helt plötsligt kommer ninjan. Några vakter tar ninjan och tar av masken. Där var Mariskas gamla man. Dom tar honom till fängelsehålan. Sedan så fortsatte vigselförrättaren.

- Ja, säger jag.

- Ja, säger Simi.

Sedan kysstes vi!

Aldrig mera magi, Emma!

Kapitel 1 En ny början

Nu är jag 15 år och det är fem år sen kriget tog slut. Vi behöver inte gå med stjärnor längre. Fast vi är ändå fattiga, så jag har fått åka till Sverige. Tomas och Laszlo fick vara kvar i Budapest. Men Simi fick följa med. Det är jag glad för. Men jag har en hemlighet som ingen vet som ni kan förstå när jag berättar om vad som hände.  Jag var ute på stan och så såg jag ett ljussken och en maskin ramlade ner från himlen.  Jag backade och sen gick jag till maskinen. Där stod det: Oskamix bax 2000. Jag gick in i den och kom till ett stort, stort hus. På en skylt stod det: Hogwarts.

-Undrar vad Hogwarts är? sa jag.

-Hello, sa någon.

-Eh hello vem är du? sa jag.

-Jag är Harry, Harry potter. Vem är du?

-Jag är Emma,Vet du varför jag är här? sa jag.

-Nej har du inte tagit tåget hit? sa Harry.

-Finns det ett tåg? sa jag.

-Ja, hur kom du hit om du inte tog tåget? sa Harry.

-Jag gick in i en maskin som hette Oskamix bax 2000, sa jag.

-Jaha du gick in i Hogwartsportalen! sa Harry. Vänta! Du är en mugglare!

-Vad är en mugglare? sa jag.

-Ehh, jag vet inte, sa Harry.

-Allvarligt, säj nu, sa jag.

-Okej, jag vet vad en mugglare är. Det är en icke trollkarl. sa Harry.

-Vänta, vänta, vänta icke trollkarl. Är du en trollkarl? sa jag.

-Nej =/ det finns ju inte, sa Harry.

-Hej Harry, sa Hermione.

-Vad håller hon i då? sa jag.

-Det här är ett trollspö, så vi kan trolla ju, sa Hermione .

-Vänta varför har du ingen unif……orm? sa Hermione.

-Hermione mugglare du förstörde allt, sa Harry.

-Oj ehh JAG ÄR INTE HÄR!!!! skrek Hermione.

-Vad är det som händer? undrade jag.

-Okej vi är trollkarlar. Hogwarts är en trollkarlsskola, sa Harry.

DING DING DONG DING DING DONG!

-Oj det är lektion! utropade Harry.     

-Men vad ska jag göra? frågade jag.

-Ehhh ehhh här, jag är glömsk slarvig och trött. Ge mig kläderna jag ska ha nööööö.

-Hello nö är inget ord plus snyggt, sa jag.

-Tack men följ med nu plus du måste du ha ett trollspö, sa Harry.

-Mitt trollspö är väck, så ge mig knäck.

-Knäck? Ska jag trolla hål i tänderna? sa jag

-Oj jag försöker igen, sa Harry. 

 -Din trollstav är väck, så ge mig en som inte är knäckt, sa Harry.

-Okej du är redo. Sa Harry

Kapitel 2 Nu är det dags

-Okej, idag ska vi prata om superstjärnor, sa Snape.

-Ehh, professor Snape. ska vi inte prata om magi? sa Hermione.

-Nej, vi pratar alltid om magi så nu ska vi prata om något annat: Superstjärnor.

-Så vem är bäst JB eller 1D? fortsatte Snape.

-VA? ropade alla.

-Jag menar Justin Bieber eller One direction? sa Snape.

-One direction sa alla förutom Sofia Grinkel som sa JB.

-Va, gillar du Justin Bieber mer än One direction?! sa någon.

-Ja, JB är bättre än 1D, sa Sofia.

-Hon är knäpp, va? sa Harry.

-Nej, hon är inte knäpp. Om hon gillar Justin Bieber så får hon göra det. Alla har rätt till egna åsikter, sa jag.

-Ja, ja! Du behöver inte bli så arg, sa Harry.

-Okej, sa jag.

EFTER LEKTIONEN

Men nu måste vi fort få hem dig, sa Harry.

-VA? Jag vill inte hem plus jag kan inte komma hem för jag skall vara på läger hela sommaren så mina halvföräldrar är nog inte hemma, sa jag.

-Halvföräldrar? sa Harry.

-Ja halvföräldrar. Mina riktiga föräldrar är i Budapest där jag föddes, sa jag.

-Emma, Dumbledore har sagt att Voldemort kommer snart, sa Harry.

-Men hur ska vi göra med mej? Jag kommer dö. Jag kan ju inte skydda mig, sa jag.

-Vi måste få hem dig, sa Harry.

-Nej jag vill stanna här, sa jag.

-Jaha! Då måste jag lära dig magi, sa Harry.

-Då måste vi vara själva så ingen avslöjar oss, sa jag.

-Okej säg efter mig: Avada kidavra, sa Harry.

-Avado kidavro, sa jag.

-Vänta lite! Nu minns jag en sak! Rikta inte den mot mig eller ett djur, sa Harry.

-Vad händer då? sa jag.

-Då dör den, sa Harry.

-Bra information, sa jag.

-Okej säj nu Avada kidavra, sa Harry.

-Avada kidavra, sa jag.

KABOMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMMM!

-Ja, jag klarade det, sa jag.

-Okej! Nu: säg sköldimus maximus, sa Harry.

-Okej sköldimus maximus, sa jag.

-Snyggt! Du är redo, sa Harry.

Fem timmar senare:

-Hör upp elever. Det har börjat! Dom är här!!!!

-Vilka är här, Harry? sa jag.

-Dom onda, sa Harry.

-Ryssarna? sa jag.

-Nej Voldemort, sa Harry.

-Volde, vem, sa jag.

-Voldemort. Han i vitt huvud, sa Harry.

Kabom krash pav babom supa lupa bajao!

-Nooo Hogwarts, skrek Harry.

-Avada kidavra, skrek Voldemort.

-Ahhhhh! skrek Harry.

-HARRY! skrek jag. Du har skadat Harry! Nu ska du få! Avada kidavra. –Öhhhhhh, sa Voldemort när han dog.

-Voldemort dog. Vi vann! skrek någon.

-Vem dödade honom? frågade Dumbledore.

-Det var jag, sa jag.

-Du vad heter du flicka lilla? frågade Dumbledore.

-Emma, sa jag.

Kapitel 3 Kärlek i luften

-Hej Ron! Vet du var Harry är? sa jag till Ron i korridoren.

-Han är i sjukhusrummet,  sa Ron.

-Tack, sa jag och gick dit.

-Hej Harry, sa jag.

-Hej, sa Harry.

-Mår du bättre? frågade jag.

-Ja när du kom, sa Harry.

 Vi tog varandra och kysstes<3.

-Kan vi bli ihop Emma, sa Harry.

-Ja, svarade jag lyckligt.

Och så tog vi varandra och kysstes igen <3.

-Känner du så mycket för mej? undrade jag. 

-Ja, fast det värsta är att terminen tar slut imorgon, sa Harry.

Nästa dag:

-Harry jag vill fråga dig en sak, sa jag.

-Visst vad vill du fråga? sa Harry.

-Vill du flytta till lägenheten med mig? frågade jag.

-Ja fast får jag gå hem och packa mina grejer? frågade Harry.

-Visst, sen kan du trolla dig till mig, sa jag.

-Elever! Nu är året slut och elevhemspokalen går till Gryffindor, sa Dumbledore.

-Och jag hoppas att ni inte har problem för då ska ni räcka upp handen, fortsate Dumbledore.

-Jag har problem, sa Ron.

-Nå kära tös! Vad har du för problem? sa Dumbledore.

-Förr var jag en pojke, men nu är jag en flicka, sa Ron.

-Ja, nu måste jag gå, så Ron får bli pojke en annan dag. Hejdå!